KrTK:s Rikard Rååd(bilden t.v) vann i helgen tennistävlingen "Åmålssmashen" i Åmål. Där vann han klassen Pojksingel 10 år. Rikard som fyller 9 år först senare i år fick för första gången spela på filtbanor, ett underlag han inte ens prövat på träning. Trots att underlaget var ovant för honom spelade Rikard stadigt och avancerade smärtfritt till finalen.

I finalen väntade Linus Persson från Hammarö TK. Dessa två möttes också så sent som i slutet av förra året i en mycket välspelad match där Rikard även den gången gick segrande ur striden. Helgens final i Åmål blev också en välspelad historia med långa och hårda slagväxlingar. Rikard tog dock direkt initiativet och var hela tiden i ledning och kunde spela hem matchen med 6-3, 6-2 efter starkt spel av båda finalisterna. Efter finalen fick båda finalisterna beröm av såväl tävlingsledningen som av delar av publiken för "stort spel och fin teknik", vilket säkert kändes extra roligt. 

Rickard har med flera starka insatser och sitt konsekventa spel den senaste tiden visat att han har blivit ännu starkare i matchsituation än tidigare och behärskar alla typer av spel. Det mångfasetterade tennislöftet har tagit många fina skalper och ingenting tyder på att hans utveckling ska stagnera.   

KrTK representerades också av Mattias Eriksson (bilden t.h) och Hannes Eriksson i samma klass, dvs Pojksingel 10 år. Båda killarna vann sina första matcher efter bra spel mot "luriga" motståndare men föll senare mot just finalisterna. Mattias förlorade efter en tuff och hård kamp mot Linus medan Hannes drog kortaste
strået mot Rikard. Både Hannes och Matthias visar upp en härlig kämpaglöd på banan och har blivit synbart tempostarkare och säkrare i grundspelet. Fortsätter de båda bröderna att utvecklas på samma vis som för närvarande kommer det inte dröja länge innan de står som slutsegrare i en turnering.

Sammanfattningsvis stod alltså KrTK:s yngsta grabbar för en ny imponerande insats vid turneringen i Åmål och ingjuter starka förhoppningar om vidare framgång för en lång tid framöver.

Ett decimerat KrTK-A-lag överraskade en smula och spelade förra veckan till sig chansen till en (näst intill) avgörande seriefinal på bortaplan mot serieledande Göteborgslaget Lerum. Lördagen den 16/1 avgörs matchen som bestämmer om Kristinehamns A-lag åter igen går upp i tennisens division 2. Om inte blir det fortsatt spel i trean medan Lerum avancerar.

Förutsättningarna inför den avslutande omgången i tennisens västra division tre är enkla. Vid Kristinehamnsvinst med 4-0 erhåller laget entrébiljett till division två, såvida laget inte tappar set i alla matcher och Pixbo samtidigt bortaslår Lidköping med 4-0 i raka set, medan alla andra resultat innebär Lerumavancemang. Bortamatchen blir alltså i det närmsta helt avgörande för både Kristinehamn och Lerum och bäddar för en spännande upplösning.

Kristinehamns A-lag åker till Göteborg helt utan press. Laget har redan överpresterat och befinner sig långt högre upp i tabellen än vad som förväntades innan säsongen. Att kristinehamnarna nu har chansen att norpa åt sig Lerums förbokade division-2-biljett kan inte ses som någonting annat än en extra förmån som kommit tillsammans med framgångarna denna lyckosamma säsong. Till matchen mot Lerum skickar A-laget starkast möjliga lag. Tidigare skadade Johan Hagberg är tillbaka i laget och ersätter Frankie Russman som gjorde en hedersvärd insats i matchen mot Pixbo, trots förlust i sin singelmatch. Anton Hiller får fortsatt förtroende efter sitt övertygande spel i föregående helgs match och ankaret Johan Berndt finns naturligtvis med i laget. Wictor Andersson är inte längre tillgänglig för spel efter sin flytt till den amerikanska östkusten.

Inför tennisåret 2010 och om decenniet som har gått 

2000-talets första decennium är nu till ända och vi möter nu nya utmaningar i ett nytt årtionde, då vi nu träder in i 2010. Liksom på många andra plan har det föregående årtiondet varit omvälvande för tennisen som sport. Detta är kanske inte så uppenbart när man tittar på enstaka år och förändringarna under dessa, men blir desto mer uppenbart ju längre tidsperspektiv man förhåller sig till. När vi nu summerar 00-talet råder det inga tvivel om att det tredje årtusendets första decennium var någonting alldeles extra då vi pratar tennis. 

1970-talet kommer alltid att vara Björn Borgs årtionde på liknande sätt som 1980-talet alltid kommer att ses som det första årtiondet då damtennisen fick sin första fixstjärna i Steffi Graaf. Så vad kommer 00-talet att bli ihågkommet för? Jag tror nog de flesta instämmer med mig när jag menar att detta var årtiondet då världens förmodligen bästa spelare genom tiderna slog igenom och tog andan ur en häpnande tennisvärld. Roger Federer omdefinierade ordet briljans och såg antagligen till att vi kommer att få vänta många år – kanske helt lönlöst – innan en liknande era kan avslutas av en annan spelare. Förresten – Federers epok är ännu inte till ända… På damsidan roterades det desto mer på toppositionen. Systrarna Williams stod länge som de ohotade toppnamnen, men en rysk invasion och efterhängsna skador luckrade upp den länge cementerade rankinglistan. Profiler som Maria Sharapova, Dinara Safina, Lindsy Davenport, Kim Clijsters, Justine Henin och Martina Hingis (nåja) var bara några av de spelare som erövrade tronen tillhörande världens bästa kvinnliga tennisspelare. Vidare infördes ett antal nya begrepp i tennisvokabuläret. Krafttennis blev sluggertennis och med Robin Söderlings, Juan Martin del Potros och systrarna Williams framgångar sedermera rakettennis. Vad kan 10-talet komma att erbjuda? Några andra händelser som för evigt kommer att skina starkt i historieböckerna är bland annat de stora dopingskandalerna som avslöjades med Mariano Puerta, Martina Hingis och Andre Agassi som de klarast lysande besudlade namnen, Rafael Nadals otroliga grusfacit, Goran Ivanisevic bejublade comeback vid Wimbledon 2001, serve-volleydöden, jämställningen av prissummorna för herrar och damer vid Grand Slam-turneringarna och den länge efterlängtad garanten för spel vid Wimbledon i form av det tak som stod tillbyggt och klart till 2009 års mästerskap.         

Många svenskar verkarvilja påstå att det föregående årtiondet var, om inte ett avgrundsdjupt svart hål, så i varje fall en dyster skugga av skimrande minnen från 1980- och 90-tal. Om man med blinda ögon stirrar och jämför antalet titlar Sverige, som nation, dragit in de senaste tre årtiondena på den stora tennisscenen kanske det låter lätt parodiskt att påstå att så inte är fallet. Jag väljer dock ändå att göra det av ett antal anledningar! För det första tror jag att vi svenskar har svårt att förstå hu stor tennisen är som sport internationellt och vilket kunnande det finns i utlandet om tennis. Vi har idag inte ensamrätt på revolutionerande idéer gällande taktik, teknik, träningslära etc. i Sverige. För det andra, och detta hänger ihop med det första, anser jag att man måste sätta rimliga mål vad gäller framgångar i förhållande till landets storlek. Att förutsätta att 15 % av världseliten ska vara svenskar, som det nästan var i mitten och slutet av 1980-talet, är orimligt år 2010 för ett land som förvisso har höga ambitioner, men endast utgör en dryg promille av världspopulationen. Detta gäller särskilt idag, då tennisen är en enormt mycket större sport sett över hela världen än för ett antal år sedan, samtidigt som ambitionsnivåerna höjts och kunnandet ökat i hart när alla någorlunda utvecklade länder världen över. Slutligen måste vi krasst acceptera att svenska ungdomar har skolplikt och har svårt att träna i lika stor utsträckning som i många andra länder. Det gäller att vi i Sverige kan erbjuda effektiv träning i en trivsam och stimulerande miljö för att vi ska kunna hävda oss i en allt tuffare internationell konkurrens. Med dessa påståenden i ryggen backar jag upp åsikten att svensk tennis inte alls mår så illa som många tror. Vi lider helt enkelt av en ökad konkurrens. Om man påminner sig om att Thomas Johannson faktiskt tog Australian Open-titeln 2002, att Magnus Norman under början av 2000-talet hade en fast plats på topp-tiorankingen, att Jonas Björkman och en rad andra svenskar under hela 2000-talet haft stora framgångar som dubbelspelare och att nämnda spelare samt Robin Söderling och Joachim Johansson gått långt i ett antal andra Grand Slam-turneringar kanske det känns en aning lättare att väga de kritiska orden på tungan innan de får en chans att slinka ur munnen. Om det ändå känns svårt  bör du erinra dig att nämnda Söderling etablerat sig som ett toppnamn i tenniseliten och stod för tennishistoriens kanske största skräll genom tiderna då han slog dittills, vid Roland Garros, obesegrade Nadal vid 2009 års turnering och att Sverige gått bättre än på länge i juniorsammanhang och ser ut att kunna få in ytterligare kanske fem, sex nya namn på damernas och herrarnas topp-hundralistor de närmaste två, tre åren. De största framtidshoppen Daniel Berta (juniorvärldsetta 2009) och Ellen Allgurin (som vi kanske får se vid Women’s Cup redan i år och som gjorde WTA-debut vid Båstad förra året med en vinst i första omgången) är till och med heta aspiranter på topplatser på världsrankingen.  

Att försöka sia längre än ett par år in i framtiden är mig övermäktigt. Bara att titta några månader framåt i tiden brukar, i dagens tenniscirkus, visa sig vara svårt nog för att ge den mest luttrade tennisexperten huvudbry. Många är de som avlagt profetior som slagit bakut och därför ber jag dig att med en viss tillförsikt läsa vidare när jag nu ska försöka ge mig in i spåbranschen. Jag låter mig börja lite försiktigt: 2010 kommer damtennisen att få se en efterlängtad och hejdundrande comeback när belgiskan Justine Henin återigen äntrar den stora tennisscenen. Henin vinner minst en Grand Slam-titel (troligtvis US Open) och bildar, tillsammans med en annan nyligen tillbakakommen belgiska, Kim Clijsters, en dödligt dynamisk duo för Belgien i Fed Cup. I den öppnare damtennisen är det mycket möjligt att vi har fått se fyra olika vinnare i Grand Slam-turneringarna när året summeras. På herrsidan ser vi inga större förändringar på topplistan under år 2010, utan låter oss istället hållas på halster inför kommande år då vi återigen kan få se nya namn slå sig in på topp-tio. Kommande troliga aspiranter att slå sig in på denna prestigefyllda topplista såsom Grigor Dimitrov, Henri Kontinen, Andrey Kuznetsov, Bernard Tomic och vår egen Daniel Berta får stå på tillväxt på obestämd tid, men kommer med enstaka ströinsatser redan i år få det att börja vattnas i munnen på tennisälskare världen över. Till dess kommer cirkulationen på toppen endast att innefatta redan kända namn. För svensk del får vi för första gången på länge under 2010 se två spelare bland de hundra bästa på damsidan, när Sofia Arvidsson återigen etablerar sig runt en stadig femtiondeplats på världsrankingen, samtidigt som Johanna Larsson, om hon har konserverat den goda formen hon avslutade 2009 med, bör kunna vinka adjö till de mindre turneringarna tämligen omgående. Om ytterligare två år kommer dessutom Anna Brazhnikova och Sandra Roma(bilden), som båda stod för formidabla insatser under Rolls Royce Women’s Cup 2009, att gå in på banan som två av världens hundra bästa, samtidigt som Ellen Allgurin otåligt väntar på att bryta sig in på samma lista. Om vi återigen tittar på herrsidan kommer Sverige att till stor del få förlita sig på Robin Söderlings insatser på banan, även om Joachim Johansson och Andreas Vinciguerra kommer att vara motiverade och giftiga nog att kunna slå kompetenta spelare i DC-sammanhang (om ”Pim-Pim” sluter fred med övriga i truppen), i våra svenska turneringar och några turneringar till. Framtiden får utvisa om Vinciguerra har det tillräckligt tunga grundspel, de tillräckligt hållbara knäna och det tillräckligt starka psyke som krävs under en längre period för att han återigen ska kunna kämpa sig in i Grand Slam-lottningarna, vilket sägs vara hans mål. Patrik Brydolf är den färskaste senioren som har goda chanser att avancera på rankinglistorna och då i synnerhet i dubbel där svensken haft sina största framgångar under junioråren. Dessutom kommer juniorvärldsettan Daniel Berta att fortsätta att matchas försiktigt i seniorsammanhang och där skaffa sig nödvändig erfarenhet, samtidigt som han med fortsatt spel på juniortouren kan arbeta metodiskt på de bitar han känner att han bör förbättra innan han tar klivet fullt ut och blir senior. 

Förhoppningsvis, åtminstone för min egen heders skull, får vi se några av dessa framtidsutsagor slå in. Särskilt roligt vore det att se en ökad bredd och topp i svensk damtennis där Sverige alltid har släpat efter. Vägen dit är lång för svensk damtennis, men en turnering som Rolls Royce Women’s Cup är ett ovärderligt bistånd på vår vandring mot toppen. Turneringen ger våra unga svenskor chansen att mäta sig mot några av världens främsta spelare på trygg hemmaplan och på så sätt främja deras utveckling. Kristinehamnsturneringen är ett av de bästa bidrag våra svenska framtidshopp kan erhålla och därför anser jag att alla mecenater som är involverade i detta projekt med gott samvete kan slå sig på bröstet nästa gång vi ser en svenska stå med en Grand Slam-pokal i sin famn! 

Källor: ITF Tennis; Wikipedia; ATP Tennis; WTA Tennis; SvTF    

Hej alla tävlingsjuniorer!

Kristinehamns TK och Fredrik Johansson arrangerar den 26/12 samt den 28/12 träning för klubbens tävlingsjuniorer i Kristinehamns tennishall. Tider och grupper är följande:

Lördagen den 26 december

Måndagen den 28 december